observationer och sånt tjafs
Vi har dagens tidning (VK) i en månad, en sån där gratis-pröva-på-grej. Jag har saknat morgontidningarna, men nu när dom ligger där i brevlådan varje morgon under veckan så läser jag den aldrig. Kanske att jag bläddrar igenom den ibland (ungefär lika grundligt som folk gör med telefonkataloger), jag läser Rocky. Serien som lyckas med att vara tråkig och rolig på exakt samma gång. Skaparen Martin Kellerman mår nog bra. Men Rocky ska vara i serietidningsformat. Dom försökte ju göra en animerad film av serien Rocky för några år sen, det gick ju inget vidare. Vissa idéer gör sig bäst i sin hemmamiljö, karaktärerna är ofta dömda till undergång om dom exempelvis: Flyttar bort från sin hemmamiljö där vi lärt känna dem, eller ändrar något i sin personlighet som är en stor anledning till att vi gillar karaktären från första början.
Jönssonligan på Mallorca var den tråkigaste av Jönssonligan-filmerna (med Gösta Ekman). Dom var ju så hemmahörande i stundtals molniga/stundtals soliga Stockholm med deras rostiga gamla bil, som tjuvar smälte dom perfekt in i staden full av trafik, byggnadsarbetare, tobaksaffärer och svartvita polisbilar. Och ville man ha lite gräs och grönt var det bara att förflytta karaktärerna till skärgården lite snabbt.
Men sen ut på Mallorca, 38 grader varmt i skuggan. Vanheden, Harry och Sickan satt och var småfeta och solbrända och kisade ut över färgglada förorter, med trånga gränder och apelsiner hängandes från träden. Kanske tropiskt och vackert om man är där på semester, men inte om man är där för att göra en typisk svensk dratta-på-arslet-komedi. Undra hur pass mycket supa det blev därnere för alla involverade. Ulf Brunnberg bangade säkert inte. Han verkar så Happy-Go-Lucky. En av få svenskar som passar i guldarmband, med såna där svarta solglasögon och en glödande cigarett i mungipan.
Mallorca var väl en populär semesterort för svenskar på den tiden då filmen gjordes, kanske var det därför som man valde att göra Jönssonligan på Mallorca. Så att alla skulle känna igen sig i de trånga bakgatorna, de stekheta eftermiddagarna och pappas klumpiga försök att göra sig förstådd för hotell receptionisten. Ursch.
Vad vill jag ha sagt med det här då? Att jag läser VK enbart för Rocky's skull. Och att jag gillar honom för han är en bitter, ironisk och lite halvtaskigt tecknad hund som hellre spyr blod i en månad än åker till nåt överskattat paraplydrinks-paradis.
