Off The Road

1. Jag älskar dig
2. Puss och kram 
3. Jag saknar dig

Här ovan har jag lagt upp tre meningar som kanske skulle kunna gå under namnet Kärleksförklaringar. Den 3e "kärleksförklaringen" kan vara nästan mellan vemsomhelst, men den 1a och 2a är väl mest vanlig mellan två parter som är tillsammans på något sätt. Och det är ju fint. Kärlek är fint, och jag har inget dåligt att säga om dessa tre meningar.

Men.

När man sitter på en förstaparkett- i rollen som det Tredje Hjulet - och får se två (eller fler) parter kasta dessa fraser mellan varandra på exempelvis Facebook, känns det som att jag rent mentalt håller på att kissa på mig. För dessa tre fraser kan vara väldigt vackra när de går från mun till mun, eller i ett privat kärleksbrev, men när det bankas upp på - exempelvis - Facebook så blir det alltid så otroligt fisigt, som Astrid Lindgren sa. Och när dessa fraser dessutom förstärks med ett eller 10 svarta hjärtan ( <3 ) då ångrar jag nästan att jag betalar internetavgiften överhuvudtaget. 

När jag förresten såg det där <3 för första gången trodde jag det var nån som försökte avbilda en sned penis med vass huvudände. Jag var troligen inte så fel ute ändå...

Jag läser inte andras bloggar (förutom Nils'), men Betty skickade mig ett utkast häromdagen från Alex Schulmans blogg där han hade postat några Facebook-kärleksförklaringar mellan Agneta Sjödin och hennes kille. Jävlar i min låda vad det var hjärtan och gulligull. Till och med Filip och Fredrik kunde inte undvika att kommentera detta i deras utmärkta Podcast. På ett sätt kan jag tycka att det var lite tjuvaktigt av Schulman att smeta upp det där på sin blogg och på så sätt basunera ut det till de tusental(?) som läser hans rader, men å andra sidan är både Agneta och hennes kille två kända (nåja) och framförallt myndiga personer som själva får ta ansvar för vad de lägger upp på sina respektiva facebook-sidor. Samtidigt kan jag önska att Schulman inte gjort det, för då hade jag sluppit att inte bara kissa ner mig, utan även spy ner mig själv rent mentalt. Kärleksförklaringar är fina, och nåt av världens bästa citat är fortfarande All You Need is Love. Men såhär 2011 tycker jag man kan tillägga All You Need Is Love (but go easy on Facebook).

Jag minns när jag skaffade MSN för X antal år sen och slöpratade med en kamrat, jag sa nåt halvroligt och denne svarade med ett LOL. Jag vet inte hur jag såg ut just då, men Fågelholksreaktion skulle nog vara en passande beskrivning. För vad är det som händer? Är 80 och 90-talisterna så pass slöa att det inte räcker med att skriva "Hahahaha, det var roligt" ? Man måste istället ta till sig tre snabba och enkla bokstäver (som dessutom är lånade från engelskan) för att uttrycka sina känslor. Jag menar WTF ? 

Jag gnäller igen, det vet jag, det här var tänkt att bli ett inlägg av en annan sort. Men det får jag väl skjuta på litegrann då...igen. 

Solen tittar iallafall nu in genom våra orena fönster, det ser ut att bli en fin eftermiddag och då ska man inte sitta och gnälla. Jag ska koka lite kaffe och ta mig an en tegelstensroman av Ernst Brunner som handlar om Carl Michael Bellmans blöta äventyr i 1700-talets Stockholm. 

Lite bakåtsträvande kanske, men WTF...