någons dumjävel
Jag stod vid en av Umedalens busshållplatser, en kasse i handen, en ryggsäck på ryggen och en lite onykter lillebror till höger. Klockan var runt 7-6 tiden, det var 1:a Maj och det här var några år sen.
Plötsligt känner jag hur någon står utmed mig, någon som luktar alkohol och cigaretter. Han står väldigt nära, hans ögon är simmiga och han blåser cigarettrök i ansiktet på mig, han ser ut som en sån som slår tjejer. Osäker, vältränad och ett dåligt ölsinne. Jag säger ingenting, han vill uppenbarligen slåss. Hans kompis verkar vara "the good cop", han pratar kärleksfullt på fyllan med någon i sin mobiltelefon. Jag utmanas av "the bad cop".
" Äru emo eller? " säger han till mig, han har synat mig från skorna till hårfästet.
" Vad menar du? " säger jag.
" Emo? Är du ett sånt där JÄVLA emo? "
Är det såhär det ska bli nu? tänker jag. Ett onödigt fylleslagsmål på första Maj. Vad patetiskt. Jag är uppenbarligen den i sällskapet som har fler än två hjärnceller i huvudet så jag pratar med den fulla ligisten som jag skulle med en sur 4-åring:
" När du säger emo, vad menar du då? "
" Jamen vaffan, emo! En sån där emo-unge ".
" Vad menar du när du säger emo? "
" Emo!! Emo-unge! En som är emotionell ".
" Alla är väl emotionella, är inte du emotionell ".
" Jamen jag gör ingen grej av det! Jag håller inte på med känslor ".
" Det verkar som att du är ganska känslosam nu, du ser arg ut "...
Senare kom bussen och vi klev på och fortsatte prata, det visar sig att han just kommit ut ur fängelse. Han kallade sin mobilpratande kompis för " cp-unge " och " dumjävel " hela tiden. När jag klev av 8-9 kilometer senare vid Ålidhem hade jag fått hans telefonnummer. Han ville jag skulle ringa och snacka mer nån gång, när jag klev av bussen sa han: "Lova att du ringer nu".
Jag har aldrig ringt och det finns många anledningar till varför, men på det stora hela beror det nog på att jag inte vill vara någons "dumjävel".
Ha en bra Lördag.
