ett vykort från Mads
Mads Mikelsen har det soft. Han kliver ut på verandan till något som föreställer ett soligt hotell i ett land därpalmerna dansar i milda vindar och solen lyser på allt och alla. Mads kastar sig sedan ut i en swimming-pool med glasklart vatten, de små bubblorna viner runt hans vältränade 40-nåntingkropp. Sedan kliver hanupp och sveper en handduk runt sig, stryker bak håret och trillar i armarna på en ung kvinna, sen kommerett barn springande från en sandstrand och även han faller i Mads famn. Innan vi skiljs åt vänder Madssina stålblå ögon in i kameran och konstaterar i ett filosofiskt ögonblick med lite knagglig dansk-svenskaatt " livet är inte de dagar som går, det är de dagar du minns ". Ett vykort från Mads och företaget fritidsresor.
Men man minns ju dåliga som bra dagar. Bakfulla söndagar med bara ångest och en b-film som sällskap,katastrofen i skolmatsalen när man tappade matbrickan i golvet framför sina plågoandar, det där provet man pluggade ihjäl sig till som ändå inte fick mer än 10 rätt, när man tappade bort sitt barn bland tusentals stressade resernärer på arlanda. Sen finns det såklart värre saker som kanske kräver åratal av terapi och återhämtning.
Sånt är svårt att radera, då är det knepigt att ta till sig Mads tillbakalutade visdomsord. Vem har råd att dra till Thailand hux flux när man har högar av räkningar som ligger och jäser på golvet i hallen? Hur många har lyxen att få ramla i famnen på nån tjej på en vit sandstrand?
Kanske är jag lite väl svart-på-vitt, men till skillnad från vykortet från mads och fritidsresor väljer jag att varaen gnutta mer realistisk. Varför kan åtminstone inte Mads vara gipsad från nån olycka? Eller kanske lite bakfull?
Eller så är jag bara tjurig för att det är gråmulet i Umeå och bara 7 grader ute
Härligt med morgonbloggning, fortsätt mä dä !
