Off The Road

Hej. Nu är jag här.

Efter mycket påtryck från min lokala fan-base (som såvitt jag vet består av 2-3 personer) kommer här ett inlägg om...ja, vi får väl se vad det blir.

Vi är inne på Augustis sista kapitel, folk suckar och mumlar om att nu är sommaren slut. Min storebror påstod att sommaren är kvar sålänge temperaturen håller sig vid 10 grader under ett dygn, men det är slutet på Augusti ändå. Jag har inget emot hösten, det som gör att den känns dryg är väl själva övergången från röda löv och fuktig asfalt, till snöstorm och 20 minusgrader. Vissa menar att Sverige är fint på vintern, men då ser man knappt något av Sverige. 

På tal om Sverige så har Jägarna 2 premiär i dagarna. Rolf Lassgård axlar återigen rollen som...ja vad hette han nu? Erik. Så var det. Polisen som återvänder till hemtrakterna i Norrland för att ta tag i orättvisorna och läsa lusen av skogs-buset som kör stadsjeepar och dricker sprit ur kåsa. Svenska filmer tror jag ställer för höga krav på sig själv, det ska handla om så mycket och det måste intressera hela tiden. I Danmark är det annorlunda, där kan man göra en film om en Fest som spårar ur och vad som händer med karaktärerna efter det. Inga krusiduller, bara rak och ärlig ångest. Vill man se bra dansk film har jag tips på två bra regissörer, det är lätt att komma ihåg för efternamnen rimmar: Lars Von Trier och Susanne Bier.

Idag går för övrigt en bra film på 4an med b.la Nicole Kidman, Jack Black och John Turturro: Margot at the Wedding.

Det blev ett inlägg om film det här, jag får återkomma med nåt mer stabilt nästa gång. Titeln till dagens inlägg är förövrigt snott från en Olle Ljungström-låt. Jag hade tänkt skriva om skulden och skammen jag känner för att jag inte skrivit här på länge. Men jag känner varken skuld eller skam, jag har bara haft annat å göra.

Men Olle Ljungström-låten är väldigt bra.

http://www.youtube.com/watch?v=JSpGySQb_Ws