Off The Road

Har suttit och spelat krigsspel på Xbox Live.

Alltså, man spelar med och/eller mot folk som sitter lite överallt runtom i världen och leker krig. Det är såklart roligt som fan. När man sitter där och spelar får man dock se att vissa är snuskigt duktiga på det här med att Tvspels-kriga. Under ett spel hinner jag med att ta livet av minst 10 pers, men sen när spelet är över ser man att det finns dom som klarar dubbelt så mycket - och mycket mer. När jag sen ser deras spelar-namn, deras poäng, vart dom kommer ifrån osv så tänker jag mig oftast att det här är människor som tar detta på allra största allvar. Dom är äldre än mig, dom är kanske sjukt fascinerade av vapen och allt som har med krig att göra. Kanske har dom legat i det militära och ser tillbaks på den tiden med stolthet i själen...

Eller?

Nej, det visar sig att jag har fel. Många av dom som sitter och skjuter mig gång på gång är födda under mitten av 90-talet. Ibland hör jag hur spelarna pratar med varann på ett headset, det är franska, engelska, spanska, grekiska, norska, ibland svenska. Ljusa små röster av alla nationaliteter gör intrång i mitt vardagsrum.  

Igår morse när jag satt och pangade observerade jag en i spelet som hoppade från hustak, skjöt folk via helikopter, han hade en bazooka på ryggen, han kröp i kamouflage-mundering genom daggigt gräs och hade ihjäl folk som flugor. En tuff mask över ansiktet, sprang som en dåre genom sönderbombade kvarter.

Jag tänkte: "Oj. Va duktig".

Sen slår denne " wonderboy " på sitt headset, och jag hör då hans pipiga pojkröst som säger på hög brittisk stämma:

"...NO! No, mommy! I want bread and jam for breakfast! "

Sen tittar jag närmre på hans spelar-namn:

CerEalKiller1998

En av spelets tyngsta giganter, med mask och ett högt urval av dödliga vapen, som kan hoppa från hustak och dräpa fiender på löpande band och rädda världen - gillar att äta bröd med kladdig engelsk sylt till frukost. Och det är mamma som styr upp...