Off The Road

Fredagkväll. Klockan i köket tickar, utanför fönstret bjuds Umeå på sitt första riktigt påträngande snöfall. Det har hållit på några dygn nu. Vägarna plogas av traktorer, för att några timmar senare se likadana ut som tidigare. Dom som plogar vägarna får alltid skit vid den här årstiden. Även om dom plogade idag så får dom i alla fall skäll i morgonbitti för då är det "oplogat".

Jag var med farsan på affären (eller affär och affär - vi var på ÖB) och medan jag stod i kön såg jag att farsan stod och läste Aftonbladets löpsedlar. Han kom sedan fram till mig och berättade:
" Jag stog nyss och läste löpsedlarna, det stod: Snöoväder drabbar Sverige! Halka och noll sikt! Här kan du se vilken skala din kommun ligger på i Ovädret! "
Sen tillade han:
" Du vet, när jag var liten då sa man såhär: Nu är det vinter! Då tar man på sig ordentligt med kläder och byter till vinterdäck. Punkt."

Jag förstår vad han menar.
Inget ont om folk som bor under Gävle nu, men jag fascineras alltid varje år över paniken som drabbar (exempelvis) Stockholm, när vi är en bit in i November. Snön faller och blir 20 centimeter hög och folk skanderar: "Snökaos! Blixthalka!" Va fan, vintern är inget nytt fenomen. Den kommer i år. Den kommer nästa år. Jag är dessutom väldigt säker på att vintern kommer komma 2016. Men men...

Jag försöker få hit Billy i afton så vi kan leka krig på Xbox 360, men han verkar upptagen med nån slags personalfest via jobbet. Jag har aldrig varit på en personalfest, jag bommade dock en sådan en gång. Det var när jag jobbade på ett lager och alla ville jag skulle komma, men det kändes inte aktuellt. Dom söp som svin och fotograferade varandras lager-k*kar med engångskameror och, ja...det var inte riktigt min " crowd " om jag får använda ett engelskt ord..

Har suttit och spelat krigsspel på Xbox Live.

Alltså, man spelar med och/eller mot folk som sitter lite överallt runtom i världen och leker krig. Det är såklart roligt som fan. När man sitter där och spelar får man dock se att vissa är snuskigt duktiga på det här med att Tvspels-kriga. Under ett spel hinner jag med att ta livet av minst 10 pers, men sen när spelet är över ser man att det finns dom som klarar dubbelt så mycket - och mycket mer. När jag sen ser deras spelar-namn, deras poäng, vart dom kommer ifrån osv så tänker jag mig oftast att det här är människor som tar detta på allra största allvar. Dom är äldre än mig, dom är kanske sjukt fascinerade av vapen och allt som har med krig att göra. Kanske har dom legat i det militära och ser tillbaks på den tiden med stolthet i själen...

Eller?

Nej, det visar sig att jag har fel. Många av dom som sitter och skjuter mig gång på gång är födda under mitten av 90-talet. Ibland hör jag hur spelarna pratar med varann på ett headset, det är franska, engelska, spanska, grekiska, norska, ibland svenska. Ljusa små röster av alla nationaliteter gör intrång i mitt vardagsrum.  

Igår morse när jag satt och pangade observerade jag en i spelet som hoppade från hustak, skjöt folk via helikopter, han hade en bazooka på ryggen, han kröp i kamouflage-mundering genom daggigt gräs och hade ihjäl folk som flugor. En tuff mask över ansiktet, sprang som en dåre genom sönderbombade kvarter.

Jag tänkte: "Oj. Va duktig".

Sen slår denne " wonderboy " på sitt headset, och jag hör då hans pipiga pojkröst som säger på hög brittisk stämma:

"...NO! No, mommy! I want bread and jam for breakfast! "

Sen tittar jag närmre på hans spelar-namn:

CerEalKiller1998

En av spelets tyngsta giganter, med mask och ett högt urval av dödliga vapen, som kan hoppa från hustak och dräpa fiender på löpande band och rädda världen - gillar att äta bröd med kladdig engelsk sylt till frukost. Och det är mamma som styr upp...

Idag är det Onsdag och jag är inte på nå bra humör.

Det är ungefär 11 grader kallt ute. Kallt inne också. Är ensammen i lägenheten, hör konstiga ljud från vår Apocalypse Now-granne. Jag refererar till den filmen eftersom jag tänker på två saker när jag tänker på vår granne (som också är med i Apocalypse Now):

1. Krig
2. Hjärndöd


Jag var ute och gick igår och träffade då på en sotig och fläckig man som stod med ett sånt där Jesus Will Save You-plakat runt torson, han delade ut flyers om domedagen och hade matrester som hängde fast i hans gråsprängda skägg.
" Jesus will save you! " sa han, med döda hajögon och whiskey-andedräkt.
" Nej, jag vill inte " sa jag, för igår var jag inte på något bra humör heller.
" Take this! Jesus will save you!"

Vissa delar av historien är kanske påhittade/överdrivna. Men jag orkar inte hålla tråden.

Jag är inte på nå bra humör.

Det är frostig morgon. Klockan i köket tickar högt. Pensionärs-högt.

Igår bokade vi in ännu en spelning med det nya bandet Mush and Stash. Kommer bli skitbra.

Idag är det fredag, Betty är på toa, vi är bortbjudna på nåt.

Vet inte vad jag ska göra.

hej