Off The Road

Tjejerna har stuckit iväg på dans ikväll, till den så kallade NorrlandsOperan, på den så kallade MADE-festivalen. Så nu är man ensam med en gitarr, lite skitiga strumpor och Spotify. Inget MADE för mig.

Made är förövrigt en festival som växt till sig lite sen förra året. Artisterna förra året var inget jag la på minnet, men i år stoltserar man med namn som Thåström och Freddie Wadling. Jag var på Freddie Wadling igår och det var något av det bästa jag sett på hur länge som helst. Jag har aldrig sett Wadling live, däremot lyssnat in mig duktigt på hans musik - så jag visste lite grann vad som komma skulle. Hans repertoar är lika bred som hans sångregister. Freddie kom ut på scenen med käpp, satt sig på en stol och sa på lite tyst och blygsam göteborgska: " Hej. Hur mår ni?"
" Bra " svarade vi i stolarna.
Sen blev det en riktig musikalisk resa. Allt från industriella rock-punk-blues låtar, till mera lugna saker som My Funny Valentine (som han avslutade konserten med). Sedan körde han en cover på Bowie's gamla plåga "Let's Dance", fast i ett långsamt jazzigt tempo. Helt otroligt! Sen blev det en låt som är med i barnprogrammet SpongeBob Squarepants, det hela utbrast i en väldigt varm och dånande allsång. Låten var The Best Day Ever, och det tyckte jag fanimig sammanfattade vad jag tyckte om den dagen och den 80 minuter långa konserten: The Best Day Ever.

Får ni en chans att se Wadling, så ta den. När jag gick ut ur lokalen tänkte jag: Varför kostade biljetten bara 250 spänn?

En bild på det? Känns som att jag smetar upp för lite bilder här...