Off The Road

Jag försöker hitta inspiration här!!

Vanligtvis går jag till böcker då. När jag flyttade in här fanns redan en stor tom bokhylla som jag kunde få använda, vilket jag gjorde. Fyllde den med 70 kilo böcker. Men det var en sån där bokhylla med ett urin-gult skynke över. Jag vill ju se bokpärmarna, det är inspiration bara i det. Som när man går in i ett bibliotek, ser alla bokryggar, och man tänker: "Här finns allt! Kärlek, hat, smärta, musik, kultur - Allt finns här i det dammiga biblioteket!" Det är en bra känsla. Man vill bok-knarka då. Men den känslan skulle försvinna om man kastade ett urin-gult skynke över alla hyllor. Det är klart, jag kan ju ta bort skynket, men vart ska jag lägga det? Kanske kan jag trycka in det i skafferiet nånstans... 

Det visar sig snabbt att jag är tyvärr för lat, jag låter skynket vinna denna gången. Jag går till musiken istället. Jag slår igång Spotify, många i min bekantskap tycks hitta nya artister på Spotify hela tiden. Men hur fan gör dom?
" Oj, det här lät bra. Hur har du hittat det här bandet?" 
" Spotify " säger dom då. 
Sen förklarar dom att dom sitter och tok-söker efter bra musik via Myspace och Spotify, och att dom dessutom måste gå igenom kanske 10-20-30 skitdåliga band/artister innan dom hittar det dom verkligen söker efter. 
" Man måste ju jaga lite " säger dom

Återigen, jag är för lat för det. Jag vill stirra inspirationen i ansiktet på en gång, inget köande, inget klickande. Här och nu. Kom och ta mig. Jag är först i kön. Naken och redo. Ta mig!

Jag lyssnar på Rolling Stones, det fungerar oftast. Men Mick Jagger vill inte ikväll, han tycker jag ser för hängig ut. Jag är en Skadad-Emo-Zebra. Jagger vill inte ligga i nån inspirations-spoon idag, jag ger honom ingenting tillbaka.... 
" Jag kan ju inte bara ge och ge och ge hela tiden, du måste tillföra med något. " menar Jagger och co:-
" Jamen jag är för lat för det idag. Ge mig bara lite inspiration... " säger jag och tycker synd om mig.  
" Äh, det här känns bara fel " säger då Jagger och reser sig upp och börjar ta på sig byxorna. 

Sen går han ut i tamburen och börjar snöra på sig skorna, jag står naken i dörröppningen och undrar hur det blev såhär. Försöker med nåt slags försvar:" Alltså, fölåt, men jag ibland vill jag bara att saker ska komma till mig utan att jag måste kämpa för det ".
" Ja jo visst " mumlar Jagger medan han knyter sista dojjan. Sen tittar han en sista gång på mig och tillägger:" Jag tycker inte illa om dig, jag vill bara vi ska vara två i det här. Men ring mig när du verkligen vill..."
" Okej. Lovar. " säger jag. Jagger stänger dörren. Hans fotsteg ekar ut i trapphuset.  

Faan också!
Jag måste hitta inspirationen!!