Off The Road

Vädret är lömskt utanför fönstret, torr asfalt och vattenpölar. När jag är ute känns det som att vara i den där knäpptysta stunden. Stunden just innan varma moln kolliderar och utlöser en storm med piskande regn och rytande åska. Just nu är det är en perfekt stund för att hänga upp tvätt utomhus - för att några minuter senare springa ut i spöregn och slita ner alltsammans, samtidigt som man tar med sig utemöblernas sittdynor. 

När vi var små och växte upp i " Byn " var morsan den enda i familjen som var livrädd för åska. Hon hade blivit traumatiserad som barn när en blixt slog ner i hennes familjs gamla 1800-tals kåk, och en kraftig blixt hade skurit ner i ledningarna och skickat en tjock stråle av blåvitt sken rakt genom vardagsrummet där morsan satt ihopkurad och skrek med sin syster. Så när jag var liten och åskan började mullra bakom svarta moln, tog morsan tag i oss barn och sprang ut till bilen som stod parkerad utanför huset. Hon tog även med sig en påse med bananer och äpplen så vi inte skulle svälta ihjäl under stormen. Det var allra säkrast att sitta i en bil, hade hon hört. Åskvädret varade sällan längre än 20 minuter. Bilen fick agera som ett " Tjoffe " från morsans värsta mardrömmar.  Vi barn tyckte dock att det var jätteroligt när det åskade, man kände sig liten men samtidigt som en del i något stort. Men så fort det börjar mullra i himlen nuförtiden känner jag automatiskt doften av varma bananer i platspåse, och farsans äckliga doftgranar som han hade i bilen på den tiden.

Åskan i sverige är dock lite svensk i sig själv; blygsam, stannar inte länge, förstör inte så mycket (möjligen ett lir World of Warcraft för den som envisas med att ha datorn igång). Jag tycker om att stänga av allt elektriskt när det åskar, det är lite som att åka bakåt i en tidsmaskin. Plötsligt är man i ett museum där stearinljus och böcker är allt som finns. Låter det tråkigt? Det tycker du bara för att du är så jääävla 2010...