Off The Road

Idag cyklade jag som snabbast till en musikaffär för jag behövde hjälp med en grej. En lite teknisk sådan. Dom tekniska bitarna som har med musik att göra kommer jag kanske aldrig lära mig. Men allt med musik är inte roligt. Stämapparaten till exempel, den är skittråkig, men nödvändig.

Jargongen bland expediterna i musikaffärer har jag märkt är nästan likadan som den i lagerlokaler. I musikaffärer går man dock inte sådär Lager-Lokal-Långt och börjar hänga upp en massa bilder på halvnakna tjejer som försöker ha sex med en ferrari. I musikaffärer stöter man istället på dålig humor, så pass dålig att den får göteborgsvitsar att framstå som häftig och intelligent. Jag har sett det i Umeå, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Luleå. Så det är utspritt lite överallt.

Kanske beror det på tidningen Luthman, för den har jag sett säljas i alla affärer. Det är en musik-tidning som säljer allt från plektrum till stora pianon. Högtalare, mickar osv osv osv. Om man tittar på baksidan av tidningen får man ett klart exempel på den här usla humorn.

På baksidan kan man nämligen fylla i olika rutor, klippa ut och skicka in ifall man vill ha en prenumeration på tidningen. Då vill tidningen även veta vad man spelar för instrument själv. Då får man kryssa i rutan. Det står:

JAG SPELAR: 1. Gitarr
                    2. Bas
                    3. Trummor
                    4. Piano
                    5. Allan 

Sen nästa grej. Då vill tidningen veta om man äger något slags PA-system eller liknande, alltså sångmikrofoner, högtalare etc. Då kan det stå:


JAG HAR: 1. Hemstudio
               2. PA system
               3. Mikrofon högtalare
               4. Syfilis



Nä, ursch, jag orkar inte längre nu...