Off The Road

En månad sen sist jag var här. Jag är inget å ha i den här cybervärlden. Är en dålig uppdaterare.
Men å andra sidan har det varit fint väder länge, och med fint väder kommer ideér om att vistas länge utomhus. Inte sitta vid nån j-vla dator och skriva: " Vet ni vad? Jag litar inte riktigt på Konsums plastpåsar, dom går alltid sönder i botten, blablabla..."

Sommarpratarna i radio har jag försökt hålla koll på också, men det är ofta man glömmer. Per (vad-blir-det-för-mat) Moberg lyssnade jag på, han är sådär bekvämt ostrukturerad. Morsan tycker Per Moberg är lite äcklig, han är så flottig och slafsig och kletar säkert smör i sitt långa hår. Som om Thorsten Flinck skulle ha ett matlagningsprogram ungefär. Ett speedfreak i förkläde. Men jag håller inte med.

Någon som jag däremot tycker är lite jobbig i TV är Ernst Kirchsteiger. Jag ser inte ofta TV, men varje gång jag gjort det lyckas jag alltid zappa in nån Ernst-repris. Och det är först i år som jag upptäckt hur otroligt kamera-kåt han är. Ernst tränger sig fram, måste synas och höras. Barfota, flanellskjorta, rossligt skratt, gråsprängt kortklippt hår, och en påträngande ambition att vara mysigast i världen. Han påminner om dom där småungarna som man ser på TV när någon blir intervjuad på stan. Dom som hoppar och viftar i bakgrunden för att åtminstone få lite uppmärksamhet. Då är Per Moberg lite mera avslappnad, han må sakna struktur, men medan Ernst måste bygga ett skrikigt torp för att få folk att titta så behöver Moberg bara koka spagetti. Det är fan karaktär.