ett inlägg om dålig syn
Jag sitter och tänker på när jag blir äldre, får dålig syn, och måste ha glasögon.
Som far och/eller mor när man ska visa dom någon bra artikel eller nåt, och dom stannar
mitt ivriga tillstånd genom att säga:" Nämen vänta, fan, ja måst ha glasögonen. Var ä mina glasögon?"
Det är mänskligt, det där.
" Jag kan inte läsa det där utan mina glasögon."
Det är som ett slags ID-kort till att slippa läsa (eller se) saker. Så kommer iallafall jag att tänka när ja får sämre syn: " Jag har inte glasögonen på mig, du får läsa artikeln åt mig...se så, läs. "
- Öjj, du ignorerade mig på stan igår. Va äre mere egentligen?
- Aah, ja, men jag hade inte glasögonen på mig. Jag såg dig inte.
- Ahaaaaa...
Jag såg en intervju med Ronnie Wood, där han sa att han var mindre nervös att spela på stora arenor nuförtiden, och anledningen var att han inte har sina glasögon under konserterna, så han ser knappt nåt av publiken. Det är tydligen som att spela framför en stor svart vägg.
Samtidigt vet jag att det kanske inte är så jättekul att ha dålig syn, och att (exempelvis) ha sönder - eller tappa bort - glasögonen utomlands då man måste förlita sig på små kartor för att hitta till hotellet eller puben eller museet. Men...man kan väl få se lite positivt på saker o ting ibland? Eller?
Äh...
