ägg i stället
Det var tänkt att jag skulle skriva här nu. Men det hamnar helt i skymundan med tanke på att mina ägg har kokat klart i köket. Jag hade tänkt mig äggmackor. Äggmackor och film.
whatever happened...
Vi stod i tvåvåningskåken som stått i Byn sen 1800-talet. Lite nyrenoverad i köket, men i övrigt var allt som vanligt. Han stod vid diskbänken och slet fram plastkranen ur en Bag in Box, hällde upp rött vin i mitt glas och pratade musik. Brian Jones var ett jävla geni, det ville han ha sagt. Han sluddrade lite, berättade om sin resa till Berlin då han stötte på en konstig man som han sedan skrev en låt om. Hur gick det för mig med musiken nu då? Skriver jag några låtar nuförtiden? Jodå, underströk jag. Han smakade på rödvinet, rejäla klunkar.
" Man kan skriva låtar om vad fan som helst egentligen, du kan t.e.x skriva en låt om.... ja jag vet inte, mig till exempel! "
" Det har jag redan gjort " sa jag, sen berättade jag vad jag döpt låten till. Då surnade han till lite, tog en rejäl vin-klunk till och gav mig långfingret. Han tog det inte så hårt.
" Fuck you man " sa han med ett snett leende, sen gick vi upp på vinden där min bror satt och stämde en gitarr.
Han hade bott i England i nåt år i sina ungdomsdagar, efter några till glas vin började han prata engelska, sen spillde han ut öl över sin kompis notställ. Han stödde sig på mikstativet när klockan passerat 02:00.
" Ska vi dra nån Stones-låt?" minns jag att jag sa.
" Fuck you man! You cunt " mumlade han.
Jag och min bror tittade på varann, såhär hade vi aldrig sett honom förut.
" Fuck you too, dickhole " sa jag.
Sen gick vi och la oss. När vi åt lunch och youtubade Brian Jones nästa dag kom han fram till mig och min bror och bjöd på stekt ägg och pyttipanna.
" Asså, sorry för igår grabbar, jag blir lite taskig på fyllan ibland ".
På vinden stod ett notställ ihopklibbat med öl. Det var Bellmans 6,0. Vi fick skjuts hem.
When I was a little boy
living in a tiny town...
