Off The Road

Ja just det, Blues Brothers är ju en förjävligt bra film. Vet inte hur många vändor jag och Lillebror såg den när vi växte upp. VHS-bandet är alldeles förstört. Men är den filmen verkligen klassad som musikal? Tror jag inte. Den är ju faktiskt bra.

Vi spelar ikväll också, med vårt nya band. Jag, Lillebror och Joel. Bandet heter; The Mush and Stash Enterprise. Det finns ingen myspace eller facebook-grupp eller nåt annat sånt där högtidligt där man kan höra musik eller se på bilder. Sånt kanske kommer, det är det ingen som vet. Vad vi däremot vet är att vi spelar ikväll på Klubb Utkant'n. Jag har lånat en mönstrig skjorta från 70-talet som jag tänkte ha. Ser ut som om någon spytt pasta över hela min överkropp ungefär. Men den är fin, kanske tar den bort lite fokus från mitt taffliga försök att spela bas också. Vi får gratismat och öl för detta. Pengar hade suttit bättre, men just nu känns det som en bra deal för jag börjar bli hungrig.

Jag har köpt Keith Richards självbiografi. Den heter Livet... en ganska dålig titel. Rätt intetsägande omslag också. Men det är ju insidan som räknas. Såg Carolina Gynnings bok till salu på Ica ( !! ) idag. Där har man definitivt satsat på framsida och yta, annars är det väl ingen som köper skiten.
 

Det är Fredag, en rätt mulen och blåsig sådan. Isen som la sig som ett knottrigt täcke över gatorna för några dagar sen, har nu försvunnit p.g.a varm luft. Nu ser allt bara blött och sömnigt ut. Farsan kom förbi på kaffe och jämrade sig lite över att han måste åka flyg ner till Sthlm över helgen. Han ogillar flygplan, hade mycket hellre velat åka tåg. Jag förstår honom. Flygplan må gå snabbare, men tåg är - som Thorsten sa - balsam för själen.

Jag rostar bröd, läser lite skräp på internet. Betty syr ihop en mantel till nån som under allhelgonahelgen ska klä ut sig till nån fantom från en känd musikal. Jag gillar inte musikaler, sorry, men dom håller inte i mina ögon och öron. Jag gillar inte när folk sätter i gång att sjunga mitt i en film eller pjäs. Det blir alltid pinsamt, spelar ingen roll hur bra man är på att sjunga. Det är som att se sin mamma naken. På stan.

Såg på TV-programmet Debatt igår. Det handlade om något så otroligt vidrigt som psykopaten i Malmö som springer runt och skjuter folk med - som det heter - invandrarbakgrund. I debattpanelen satt bland annat en radiopratare, en sverigedemokrat, en politiker från dagblandet Sydsvenskan och lite annat folk som uttalade bokstäver som " R " på skånskt manér. 

Plötsligt i den lite hetsiga debatten sträckte en ung kille längst bak upp handen. Han ville komma till tals, han hade gjort sig lite fin i håret. Programledaren pekade mot honom, släppte in honom i pågående samtal. Programledaren sa: " Ja, du där, förlåt men vad heter du?"
Varpå killen med håret harklade sig, och sa:
" Hej. Fredrik. Moderat ".

Efter det löpte en tystnad på 2-3 roande sekunder. Vilken torr presentation. Hade han hoppats på att det skulle dyka upp en sån här nere vid rutan: " Fredrik (M) ? "

Alla var såklart överens i studion om att det som hände i Malmö är förjävligt och måste stoppas. Oavsett om man är vänster eller höger. Men Fredrik ville ta ett steg längre, han ville verkligen att vi skulle komma ihåg att han var moderat. Att dom är människor också, även dom har torra presentationer, och låter lite som robotar. 

Och jag säger: Du lyckades Fredrik. Du lyckades.   

Jag dricker morgonens andra kopp morgonkaffe. Jag frågar mig själv varför jag kliver upp så tidigt, men lyckas inte få fram nåt bra svar. Det har väl nåt med nyttighet och hälsa att göra, vad vet jag. När den gamle Göran Strangertz blev kvitt sitt alkoholberoende sa han att det bästa han visste var att kliva upp riktigt tidigt på mornarna (innan barnen vaknade) och gå ut och titta på medan solen sakta reste sig över träd och berg. Är säker på att folk som Ulf Lundell myntat samma fras någon gång i någon intervju. Alltså, vill man vara så långt ifrån sliten alkis som möjligt, då ska man gå upp tidigt (innan barnen vaknar) och titta på solen.

Det är såklart inte sant, alkoholister är väl tidigt uppe dom med. Kan inte sova nyktra. Charles Bukowski, ett världskänt författar-beatnik-fyllo, han var inte bara sjukt sliten hela sitt liv utan jobbade halva sitt liv som brevbärare. Alltså, inom det yrket där man kliver upp tiiiiiiiidigt som fan.

Jag vet inte varför jag sitter och lyssnar på " The Voice ". Det där radioprogrammet som visas live i Kanal 5. Två killar med lite hår på huvudet, och den där Crawford, även hon med lite hår på huvudet. Fast ändå mer än dom andra två.

Såg att en kamrat från förr skaffat Twitter. Allt personen twittrar om är relaterat till sprit. Lite halvtråkigt, finns ju annat att prata / skriva / twittra om. Till exempel att Jonas Inde har skaffat Twitter.

Det är rätt töntigt ändå, twitter. I alla fall namnet. När jag bodde i Uppsala lärde jag känna en karl som var ironisk mot allt och alla 99% av sin vakna tid, när man är med en person som hela tiden är ironisk är det väldigt lätt hänt att man blir ironisk tillbaka. Det var på en vardag, minns inte vilken, som den ironiske herren kom fram till mig och sa: " Jaha, Per, haru twitter då?"
" Har jag vaddå?"
" Twitter. Twittrar du?"
" Va fan pratar du om? Vad säger du?"
" Eller, höh, har ni inte sånt uppe i Norrland? "
" Har vad?"
" TWITTER! "
" Vad fan är Twitter? "
" Höhöh, seriöst, vet du inte vad Twitter är? Har du aldrig hört talas om det? "
" Nej, vad är det? "
" Det är typ...en sida på internet där du skriver olika grejer, som status-uppdateringarna i Facebook. Det är många kända som har det, typ Amy Winehouse ".
" Jaha, men vad är vitsen med det?"
" Amen, fan Per, kolla här... "

Sen loggade den ironiska herren in på sin egen Twitter sida och gestikulerade mot skärmen.

" Här har du Twitter. Alla kan se dom här uppdateringarna som jag skriver ".
" Jaha, alltså det här är ju nåt av det mest onödiga jag har sett " sa jag. Den ironiska herren flinade, sedan la han sina tvålbehandlade händer över tangentbordet på datorn.
" Nu ska jag uppdatera, kolla här nu Per. "
Sedan skrev han på sin twitter-sida

" Har just introducerat Per till Twitter. Per är från Norrland. Fattar inte grejjen. "

Den här ironiska herren heter Karl. Han hatar staden Uppsala, men han älskar en kvinna som bor där. I Gränby tror jag det var..

Nu var det ett tag sen man gjorde det igen. Kanske är det åldern. Men jag har ändå haft mycket att göra, burit kartonger från en lägenhet till en annan. Kämpat upp och ner i trapphus utan hissar. Levt bland kartonger och annan bråte i vad som känts som en evighet. Och då har man inte tid med sånt där. Då släcker man hellre lampan och sover istället. Man är redan tillräckligt trött ändå. Kroppen säger Nej. Ingen inspiration.

Men nu är klockan 09:16, det är Fredagsmorgon, kaffet gurglar i sin bryggare, jag är inte riktigt vaken än. Men jag gör det. Jag tog mig tid till det nu. Jag skrev på perskij.blogg.se

Det finns många val här i livet. Stora och viktiga. Mäktiga och avgörande. Man måste göra sina val, annars kollapsar allting. Jag gillar inte måsten. Men valen man gör är viktiga för forsättningen, såväl den personliga som den värdsliga.

Men jag har bestämt mig.

Vilda Western BBQ är bättre än Creamy Pizza och Pickles and Mayo....

Jag har grejat internet i den nya lyan. Kan låta som ett ganska enkelt ingrepp, men för en oteknisk grottmänniska som jag är så är det seger, dunk i ryggen och serpentiner. Det är att bestiga mount everest, det är att uppfinna hjulet, det är VM '94 och straffsparkar mot Rumänien (aldrig har Sverige varit så goda förlorare som då, förresten).

Glädjen över att komma över lite internet är förresten skrämmande. Man klickar på den där Explorer-loggan och när startsidan uppenbarar sig hamnar man i nån liten privat extas: Ja, vi har internet. Ungefär som i South Park när Internet " tar slut " och hela städer evakuerar till Kalifornien, för där ska det tydligen finnas lite internet.

Det avsnittet är bra. Tror jag ska se på det nu, fira min triumf...

http://www.youtube.com/watch?v=ybjj-si90rI&feature=related